Med Eva Dahlgren,
Det var en av min mammas favoritlåtar, och jag ligger just nu och lyssnar på den.
Förstår inte varför allting skulle gå så snett...
Och varför just vi skulle bli drabbade...
Hon finns bland oss, det vet jag efter alla besök, men jag önskar ändå att hon fanns på riktigt hos oss,
Jag var så liten när du försvann, ändå minns jag det som om det vore igår, och jag saknar dig så jävla mkt.
Nu är det ungefär 15 år sedan du försvann,
jag är 19 år idag,
och jag hade mer än gärna velat ha dig här, men jag tror du har det bra, jag hoppas det iaf, för jag vet att du finns hos oavsett, för du är en så stor del av oss alla, och det är du och farsan som bygger oss.

Mamma, jag ville att du skulle få se oss växa upp,
jag ville att du skulle få se styrkan hos oss alla,
men jag tror du gör det ändå,
för jag VET att du finns hos oss,
kanske är jag den enda som faktiskt mött dig på riktigt några gånger efter din död?
Jag har inte hört någon annan prata om det iaf, och du ska bara veta hur mkt jag älskar dina besök!

Älskar dig, och jag älskar Pappa,
jag älskar mina syskon, och jag tackar dig än idag för att du faktiskt stog ut, och fick oss allihop,


snart kommer tatueringen,
där uppståndelsekorset sitter på min rygg, med ditt namn och allting,
jag gör det för dig, och för att bevisa hur mkt jag älskar dig.




Jag Tackar Mor Och Far, för hur dom faktiskt skapat mig till den jag är idag.
Sedan vill jag även tacka mina syskon som stöttat mig så mkt.