Det finns så jävla mkt jag saknar, så in i helvetes jävla mkt faktiskt.
Morgonarna, då man gick upp tidigt för att göra sig iordning för skolan,
då vi alltid kunde börja bråka om minsta detalj, och att bråket upphörde lika fort.
Då vi kunde börja bråka om vem som skulle få tvätta mest kläder,
eller om vem som skulle få sitta vid datorn.
Vem som först skulle få använda plattången och mycket mer.

Då man alltid hade sin syster hos sig, den stora tryggheten som fanns där,
heela tiden, som man alltid kunde prata med, om allt mellan himmel och jord.
Som fanns där så fort man behövde henne.
Just nu så känns det som att allt det har rasat, men det hoppas jag verkligen inte att det har,
Varför blir man egentligen vuxen?
Skulle så jävla gärna vilja spola tillbaka tiden, till iaf 1996, då vi alltid satt på baksidan av gården,
hade våra "klubbar" lekte, och allt var så jävla bekymmersfritt.
Varför Varför Varför ska man bli vuxen?! 

Jag vill juh ha dig här hemma...

Har så jävla mkt att skriva, men då skulle jag fått skriva en hel bok...


Syster, jag saknar dig, jag saknar dig som fan!